Killkast.

Jaha. Då var det liksom över.
På nåt sätt.
Italien är ute ur VM redan innan det börjat på riktigt.

Vi såg matchen tillsammans med ett tjugotal andra på ett av mina favoritställen härnere: en liten utomhusbar med tak och inga väggar. Så vi ser havet och vinden fläktar skönt mellan borden. Ungarna kan leka i sanden intill. Jo, för vi hade ju såklart båda våra knoddar med oss. De fick sin middag där i baren. Som de präktiga föräldrar vi är hade vi förberett hemma och lagt ner i små fina plastlådor -  fick låna kyl först medan vi badade och lajade på stranden och micro sen när det var dags för käk. Lillknodden äter som en liten varg. Storknodden betydligt mindre - det enda som funkar är att locka med glass "om du bara äter upp de här tre bitarna också"...
Egentligen gillar jag inte ultimatum men ibland har vi bara semester helt enkelt.
Nå. Tillbaks till tråden. Fotbolls-VM. Baren vid stranden. Det var minst lika intressant att kolla in publiken som matchen. Nej, det var mer intressant. Vilket drama. Och vilken ljudvolym på kommentarerna. Mest män (inte så förvånande) men absolut inte bara och där var också en hel del barn. Alla skriker och stönar och ojar sig i takt med hur bollen rullar eller inte rullar. Och framförallt så skriks det om hur spelarna ska spela. För att inte tala om hur domarna dömer. Eller inte dömer.
Men min fundering ikväll handlar mer om herrfotboll versus damfotboll rent allmänt. Skillnaden blev nämligen extra tydlig i just kvällens match.
Alltså: vad är det som gör att jag tycker så mycket bättre om att titta på damfotboll än herrfotboll?
Jag tror att det finns flera svar, men ett är absolut detta: Alla killkast.
Dvs snubbar som kastar sig (eller kastas) ner på marken istället för att spela fotboll.
Snubbar som fälls eller inte fälls, som ramlar och rullar och grimaserar.
Eller som i matchen ikväll: som bits.

Italien-Urugay slutade 0-1 efter flera gula kort, ett rött (utvisning) och ett bett i axeln på Chiellini...

Okej, det finns undantag. Matchen mellan Brasilien och Kamerun igår var nästan som att se damerna när de är som bäst. Det var fotboll dom spelade. Inte rugby. Eller teater. Och visst händer det att även brudarna filmar lite när de spelar men de är fortfarande inte tillnärmelsevis lika aggressiva eller lika mycket dramaqueens som killarna.

Och när det gäller damernas pågående VM-kval får vi tyvärr vänta rätt länge nu till nästa match (21 augusti). Men vi kan glädja oss åt att den sista matchen som spelas i september på gamla goa Ullevi i Göteborg, kommer att sändas direkt på TV4.
Ci vediamo.

Fem noll

Fem sköna mål från svenskorna.

Igen.

Precis som då lagen möttes på hemmaplan sist.

Det betyder i princip att Sverige har garanterat sin plats inför VM nästa sommar. Gött.

Läs mer här:

http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2014/06/vmkval-fro-swe/

Landat i Italien...

Den italienska flaggan vajar ovanför porten in till fastigheten där vi bor i svärföräldrarnas lägenhet. Det brukar inte vara någon flagga där. Och det är verkligen inte den första flaggan jag ser på en plats där det inte brukar vara någon.

Det är VM. Helt enkelt. 

Och om Hamrén hemma i svensk TV var ett sömnpiller så är de italienska kommentatorerna rejält uppåt-tjack hela bunten. Lite svårt att hänga med helt enkelt - men det är okej. 

Faktiskt helt okej. 

Det är VM.

Och bollen är rund.

Byt gubbe!

När det gäller herrarnas pågående VM har jag just nu mest bara en kommentar. Om kommentatorerna. 

Vad GÖR egentligen Erik Hamrén i rutan? Som kommentator i allmänhet och som förbundskapten i synnerhet? Bara byt ut karln! 

En del har uttryckt sitt missnöje över att han får sitta och snacka i public service-tv och det diskuteras huruvida det är ok eller inte. Det som diskuterats är inte hur han är som kommentator utan det felaktiga i ATT han överhuvudtaget sitter där. I samma båt som de journalister som i andra sammanhang är satta att bevaka hans göranden och låtanden. Och visst: det är absolut ingen klockren situation. Min poäng är dock att om DET inte är skäl nog att ta bort gubben så borde hans (sövande) förmåga att kommentera vara det. Han tillför ju absolut ingenting. 

Precis som när han agerar förbundskapten alltså. Vad GÖR han där egentligen? 

- Passion? Noll. 

- Nya spännande infallsvinklar? Noll. 

- Vunna mästerskap på internationell nivå de senaste åren? Noll. 

Drutten säger bara: 

Sätt in nån skön göteborgare istället!

Eller göteborgska.

Inte från Göteborg, men väl ganska nära. Fast henne får de inte. 

Hon har viktigare saker för sig. 

Nästa sommar smäller det! På riktigt.

Samtidigt i Skottland...

Just nu 2-1 Sverige-Skottland. Underbart  skönt kvalspel inför brudarnas VM nästa sommar och vi nördar loss med två olika matcher på två olika skärmar (herrarnas VM med match mellan Grekland och Colombia) och damernas VM-kval (mellan Sverige och Skottland alltså) Gissa vilken jag kollar på mest? 

Drutten & Gena åker till Brasilien!

VM i Brasilien 2014. Öppningsmatch mellan värdlandet och Kroatien.
(som slutade 3-1 till Brasilien)

Avspark. Igen. Fyra år sen sist. I Brasilien den här gången. Som om nu någon skulle ha lyckats missa det. Redan inne på andra dagen och just i detta nu tredje matchen (Spanien - Holland). Favoriterna i de båda första matcherna har vunnit. Rättvist i båda fallen trots mycket tvivelaktiga domarbeslut - i synnerhet i kvällens match mellan Mexiko och Kamerun. Det finns så klart också mycket att säga om det faktum att detta VM är bland de mest kostsamma någonsin samtidigt som brasilianarna saknar vettig sjukvård och skola för alla. Jag ger er bara tre ord för att visa var Drutten och Gena har sitt hjärta: 

RÄTTVIS. FÖRDELNING. NU!

Så det är klart liksom. Drutten tycker att det var två svåra ord där, som Gena säger att hen ska förklara senare. Nu är hen för uppstissad av att Spanien just gjort 1-0 efter straff. (Och sen gick det ju som det gick)
Det är alltså VM på gång.
Och bloggen har vaknat.

Brasiliens Marta. Går inte att INTE ha med när det är fotbolls-VM i Brasilien.
(Vem bryr sig om kön idag? Eller hur är det egentligen? )