Killkast.

Jaha. Då var det liksom över.
På nåt sätt.
Italien är ute ur VM redan innan det börjat på riktigt.

Vi såg matchen tillsammans med ett tjugotal andra på ett av mina favoritställen härnere: en liten utomhusbar med tak och inga väggar. Så vi ser havet och vinden fläktar skönt mellan borden. Ungarna kan leka i sanden intill. Jo, för vi hade ju såklart båda våra knoddar med oss. De fick sin middag där i baren. Som de präktiga föräldrar vi är hade vi förberett hemma och lagt ner i små fina plastlådor -  fick låna kyl först medan vi badade och lajade på stranden och micro sen när det var dags för käk. Lillknodden äter som en liten varg. Storknodden betydligt mindre - det enda som funkar är att locka med glass "om du bara äter upp de här tre bitarna också"...
Egentligen gillar jag inte ultimatum men ibland har vi bara semester helt enkelt.
Nå. Tillbaks till tråden. Fotbolls-VM. Baren vid stranden. Det var minst lika intressant att kolla in publiken som matchen. Nej, det var mer intressant. Vilket drama. Och vilken ljudvolym på kommentarerna. Mest män (inte så förvånande) men absolut inte bara och där var också en hel del barn. Alla skriker och stönar och ojar sig i takt med hur bollen rullar eller inte rullar. Och framförallt så skriks det om hur spelarna ska spela. För att inte tala om hur domarna dömer. Eller inte dömer.
Men min fundering ikväll handlar mer om herrfotboll versus damfotboll rent allmänt. Skillnaden blev nämligen extra tydlig i just kvällens match.
Alltså: vad är det som gör att jag tycker så mycket bättre om att titta på damfotboll än herrfotboll?
Jag tror att det finns flera svar, men ett är absolut detta: Alla killkast.
Dvs snubbar som kastar sig (eller kastas) ner på marken istället för att spela fotboll.
Snubbar som fälls eller inte fälls, som ramlar och rullar och grimaserar.
Eller som i matchen ikväll: som bits.

Italien-Urugay slutade 0-1 efter flera gula kort, ett rött (utvisning) och ett bett i axeln på Chiellini...

Okej, det finns undantag. Matchen mellan Brasilien och Kamerun igår var nästan som att se damerna när de är som bäst. Det var fotboll dom spelade. Inte rugby. Eller teater. Och visst händer det att även brudarna filmar lite när de spelar men de är fortfarande inte tillnärmelsevis lika aggressiva eller lika mycket dramaqueens som killarna.

Och när det gäller damernas pågående VM-kval får vi tyvärr vänta rätt länge nu till nästa match (21 augusti). Men vi kan glädja oss åt att den sista matchen som spelas i september på gamla goa Ullevi i Göteborg, kommer att sändas direkt på TV4.
Ci vediamo.