Jag hör ofta svenska kompisar säga "Åh, jag skulle vilja vara mer spontan", för att sedan ha svårt att släppa taget om kalendrarna. Jag försökte få med mina arbetskamrater på en spontan öl efter jobbet, men fick till svar "Vad kul, jag kan inte imorgon, men gärna nästa vecka". Inser att det var naivt av mig att tro att det skulle gå, att bara göra något så här på en gång, bara för att man känner för det, för att vädret är fint och för att det är sommar i stan. Man måste ju ha framförhållning, en svensk dygd som jag tyvärr inte besitter. Jag kan inte planera eller snarare jag VILL inte planera vad jag kommer att känna för att göra om en vecka, eller ännu värre en månad, eller ett halvår.
Det var en av de saker jag mest tyckte om med livet i Argentina. Där kunde man ringa samma dag till exempel en lördagskväll och fråga ”Gör ni nåt?”, ”Nej” ”Ska vi gå på bio?” ”OK" eller ”Ska vi köpa pizza, kom över till oss, tar ni med något dricka?” och så gjorde de det och så blev de kvar hela natten och spelade gitarr eller kort eller bara snackade och drack mate och så slutade det med att de sov över på soffan eller i en fåtölj eller vad man hade. Så jävla enkelt och opretentiöst och TREVLIGT! Inga kalendrar, inga trerättersmiddagar, ingen inrednings-eller städhets, bara enkelt umgänge.
Och om man hade bokat något med någon, men den dagen man skulle ses var man lite trött och det regnade, då bara ringde man och sa ”Du, det är så blött ute, vi tar det en annan gång, va?” ”OK”och så var det inte mer med det…. Lätt som en plätt och helt utan kalender.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar