Fotbollsbrudar över hela världen, vad jag älskar er!

Marta i högform. Foto: calciofemminile.web

Den här sommaren stannar vi hemma i Sverige. Första gången på tre år tror jag. 

Annars är det alltid södra Italien som gäller.

Stranden är så mycket större och har så mycket lenare sand.

Havet så mycket saltare. Och blåare.

Glassen så obeskrivligt mycket godare. Liksom kaffet. Och faktiskt allt vi stoppar i oss.

Klimatet så mycket... Ja ni vet. Det kanske räcker så. 

Men. Det finns ett men.

Jag är faktiskt glad att vi stannat i år. Det trodde jag inte.

Orsaken är ett nytillskott i familjen. För liten för flyget och värmen i juli tänkte vi. 

Varför är jag glad då? Solen skiner och vi kan grilla nästan varje kväll, visst. Helt okej.

Men det stora är ju att: Vi kan följa EM. 

Det hade vi INTE kunnat göra i Italien. 

Och jag har sagt det förr. Jag vet. Men vissa saker måste upprepas. Igen och igen. 

Alltså: I Italien är det svårt för en tjej som vill lira boll att få samma chans att utvecklas som hon hade fått om hon fötts med snopp istället för snippa. 

Precis som här. Och även här fälls visserligen elaka kommentarer om brudar som lirar boll. Men här i Sverige går det ändå framåt och vi bryr oss inte ens om att kommentera små fjantar som försöker sprida elakheter. Vita kränkta män som behöver nåt att klaga på eftersom deras liv kanske inte blev som de velat och de förmår uppenbarligen inte göra något åt det. Så då måste det ju vara brudarnas fel. Eller invandrarnas. Eller bögarnas. Oups. Jag kommenterade visst. Nå. Mer uppmärksamhet än så får de inte av mig, de kränkta. Tillbaks till spåret: Att brudarna som vill lira boll i Italien har en så mycket längre väg att gå. 

Vi snackar Italien. Fotbollens Mecka. 

Matcherna visas inte ens på tv där. Det skrivs inga artiklar. Möjligen kan det bli en liten liten notis i marginalen. Men en får liksom leta. 

Hade det varit EM i herrfotboll vet vi hur det hade sett ut. 

Känn på det en stund. 

Skillnaden.

Min svärfar (italienare för er som inte vet) är ett stort fotbollsfan och han kände inte ens till att det var EM. 

Min mamma (totalt ointresserad av allt vad sport heter för er som inte vet) satt och kollade på matchen på bästa sändningstid i går. Tillsammans med sin lika ointresserade make. Och hon lät faktiskt engagerad när hon ringde mig efter matchen. På riktigt. 

Det säger allt tycker jag.

Om den där skillnaden.

Det italienska damlandslagets förbundskapten Cabrini har också en del att säga om läget för damfotbollen i Italien.

 Så här låter det. (Klicka här för att höra)