Vem vinner imorgon?

Imorgon gäller det. Vem vinner? Rösta här!

Omröstningen Vem vinner fotbolls-EM 2012? är en tjänst från fnul.se där du enkelt kan skapa din egen läsarundersökning!

Så här var resultatet efter 3 svar på omröstningen Vem vinner fotbolls-EM 2012?

Lyckan i att ärligen nekas en kram

Sista arbetsdagen innan semestern avklarad. Barn och föräldrar vet minsann hur dom ska manipulera en sliten fröken Pedagog att låta bli att slänga in den där avskedsansökan. Choklad och åter choklad. Toppat med multipla sommarkramar av grusiga, knubbiga småbarnsarmar.

En av dessa underbara små människor hade tyvärr ingen kram över till mig. Han hade kramat sig igenom hela arbetslaget, ivrigt påmanad av sin ömma moder. När han så till sist kramat sig fram till mig så tog det bara stopp. Han spände ögonen i mig och sa allvarsamt: "Jag hade bara fyra kramar idag." Som den godmodigt präktiga pedagog jag nu är svarade jag att jag mycket väl förstod och att det kunde vara så för mig också ibland. Vad jag inte avslöjade för treåringen var att jag nuförtiden sällan klarar av att säga "Nej tack" när det dyker upp förväntade kram-moments eller andra situationer där det förväntas att jag ska ge bort något jag faktiskt inte har att ge. Tänk va befriande att fortfarande ha kvar förmågan att bedöma hur många kramar man har att ge bort just idag. 


Ljuvliga unge! Bli aldrig så söndersocialiserad att du slutar säga Nej till livets otaliga tvångskramar.

Viva Italia!

la Repubblica idag: "Den perfekta matchen, azzurri (Italien) i final"

Om det tutades och tjoades när Italien tog sig vidare till semin förra matchen var det ingenting mot hur det lät här utanför igår kväll. Hur blir det då på söndag tro? Om Italien vinner?
Lagen möttes ju redan i gruppspelet och spelade då 1-1. Jag kände mig ambivalent då. Och gör det fortfarande inför finalen, min italienska familj till trots. Tycker mycket om det spanska laget så för mig var resultatet optimalt. Men i en final kan det inte sluta oavgjort. Då blir det förlängning. Och kanske straffar. Och kanske kanske ändå att jag håller lite mer (bara lite) på Italien. Just på söndag.
Om de vinner lovar jag att försöka fånga festen här i Nettuno på film...

Och så här såg det ut i Rom igår kväll:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=L28uaAG9rkU

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll här.

Åh Lena!



Foto: Lo Tamborini

Fina. Jag känner så igen mig. Tänkte skriva om fotbollsfeber, nervkramande straffläggningar och mer om denna undersköna plats som vi idag ska lämna och låta båten tuffa oss tillbaka till fastlandet. Men nu ville livet annat. Livet vill att jag skriver att du skriver så vackert. Och att hela du är så vacker. Vet det. Just nu har jag det bra, men jag vet precis hur det känns. Och så skriver jag väl ändå lite om den där fotbollsfebern då-kanske kan den ta dig en bit bort. Upp. Bortom. Så och alltså: Om inga katastrofer inträffar på resan hem (tocca ferro) hinner vi hem lagom till avspark.: Tyskland vs Italien. Jag blev lite sorgsen när Tyskland slog Grekland (även om det kanske var väntat) Hade varit så fint om grekerna hade kunnat få vinna hela EM. Kunnat få vara lite stolta, och ha anledning att vara glada och fira något. För en gångs skull liksom. Det blev som en skrattspegel över den ekonomiska maktbalansen i Europa när just Tyskland vann över just Grekland. Ikväll är det alltså Italien som ska ställas mot de stenhårda tyskarna. Vem kommer att få möta Spanien i finalen? Blir det straffar igen? Rösta här i kommentarsfältet! (man måste tydligen ha konto på google-men det är gratis och tar en sekund att fixa) Och fina Lena: livet tar sig vägar med oss. Det vet vi. Och vi vet också att vägarna svänger och förändras. Och att det alltid alltid finns någon att hålla i handen. I hjärtat. Jag ger dig en cyberkram precis så mjuk och hård som du behöver. Så länge du behöver.

Den här världen är inte gjord för mig

Den här världen är inte gjord för mig. Eller är det kanske bara just det här samhället jag inte passar in i? Dagens alla intryck attackerar mig likt skatflockarna i Hichkocks gamla skräckfilm. Nattens tysta timmar är inte tillräckligt för att smälta och bearbeta.

Livet rusar rakt igenom mig och förbi. 

Hårdkokt på Hundörat

Foto: Anna-Lena Byström

På väg hem från lunchen stannar jag till i bokhandeln Hundörat på Östgötagatan. I den minimala affären en doft att svett och gamla böcker, i högtalarna jazz. I en låda hittar jag Fantomerna av Klas Österberg och en deckare av Dashiell Hammett. Baksidestexten på den senare lyder ”Retirement suited Nick just fine. He had pretty wife called Nora, a Schnauzer called Asta and a taste for good Scotch”. Mer hårdkokt än så kan det inte bli. Betalar trettio kronor för båda.  

Jag är en Ironman, nästan...

Den uppmärksamme kunde idag se mig göra en mini-Ironman på Reimersholme. Först vinglade jag fundersamt på min cykel längs vattnet medan jag kände efter om jag orkade springa. Sedan joggade jag i sakta mak runt ön, en sträcka på cirka 1 km och därefter paddlade jag kajak. Man kan säga att jag satsar på variation snarare än uthållighet, när jag tränar.

En timmes frihet...

...med denna fulltankade Scarabeo

Och jag är förälskad. Igen. Det händer varje gång. Och varje gång samma totala lyckorus. Bara jag och serpentinvägarna. No more trött och sliten småbarnsmorsa. För en lycklig timme. Och det kostade mindre än en biobiljett. Fatta grejen.

Ponza

Här finns mer info om Ponza

Solsken, såpbubblor och glada ungar

Jag gjorde det! Jag vågade agera värdinna för midsommarfest denna oberäkneliga sommar i Herrens år 2012. I ett lånat hus på en höjd vid Mälaren bakade jag ihop en skön mix av gamla och nya vänner. Singlar, par och stjärnfamiljer. Ungar med påtvingade blomsterkransar. Sill, jordgubbar, bad, grillning, öl och fotboll. Hela kittet.   

Som alla vet är en midsommarfestvärdinnas främsta uppgifter att: 

1. se till så solen skiner över var och en av gästerna i exakt rätt ögonblick
2. se till så gästernas socker- och fetthalter håller sig på stadig uppgång dagen igenom 
3. se till så ingen gäst är ledsen eller osams
4. se till så gästerna hela tiden har något intressant eller roligt att prata om
5. förhindra att skador eller tillbud uppkommer
6. förhindra att mordhot utfärdas
7. se till så ungarna har ständig tillgång till Hellokitty-såpbubblor 

Jag fick IG på det mesta. Men måste ändå tillstå att jag och solen hade ett oväntat fint samarbete den här midsommaraftonen. Samt att jag hanterade uppgiften med såpbubblorna exemplariskt. Och det är ändå det viktigaste kan jag tycka. Solsken, såpbubblor och glada ungar!

Midsommaraftonsångest...

Foto: Ystads Allehanda

 ...har jag inte tack och lov eftersom jag 1) befinner mig i Italien där midsommarafton inte firas och 2) numera har familj (och därför inte känner mig stressad över att nödvändigtvis skaffa trevligt sällskap en dag som denna - utan snarare brottas med längtan efter att få vara ensam med mig själv alltsomoftast) Men jag minns hur det kunde vara. Samma sak med nyårsafton. Särskilt i perioder som singel. Minns hur det var att ännu inte ha bestämt sig. Kanske inte ens hunnit bli bjuden någonstans, ve och fasa. Minns den där stressade känslan över att hitta den ultimata festen med de där coola människorna i den där trevliga skärgården med de där obligatoriska supersvenska fantastiska jordgubbarna (som alla måste hävda är så mycket godare än de spanska som man kan få tag i redan i maj) Och sillen. Och nubben. Och allt det där andra. Vädret ska vi inte ens börja prata om. Jag saknar det inte ett enda dugg. Nu ljög jag. Och det här är en ärlig blogg så jag gör det-jag erkänner : Färskpotatisen. De där pyttesmå fina. Dem saknar jag.

Sommarfesten på jobbet var magisk. Två kollegor sjöng sårbart, modigt, vackert. En annan kollega läste en dikt om att komma till Sverige och om att lämna sitt hemland. Sedan dansade vi så att svetten flödade och vi lyfte från dansgolvet. Fina härliga kollegor som tar plats, lever och uttrycker sig. Jag är så tacksam.

Inget att förlora...

...det är då Sverige vinner. Snacka om psykologi. Jantelag. Nerver. Själv såg jag bara första målet i direktsändning. Sen bar det iväg ut i den italienska försommarkvällen för att fira att det idag var 5 år sen min blivande fru och jag träffades första gången. Lyx att vara bara vi. Lyx att vara här. Kunna ignorera den svenska så kalla(de)  sommaren. Och lyx att ha i nonni (italienska morfar o mormor) här som kunde vaka över lilla tjejen som bara sov och sov medan vi var ute och galejade. Kom hem lagom till sena sändningen då jag lyckades fånga denna tekniskt mediokra men ändå sköna bild på det för Sverige värdiga slutresultatet i fotbolls-EM 2012. Slutet gott allting gott.  

Ignorera den svenska sommaren

Visst. Det var ju praktiskt att vi kunde kyla ölen på balkongen för några helger sen när vi hade ”sommarfest” här på våning elva och en halv i Rågsved. Men ändå, ska det verkligen vara så? Ska man behöva gå omkring med vantar och långfillingar i juni? Jag skulle önska att det fanns någon att anmäla det inträffade till. Någon att ställa till svars.  Kanske lite ekonomisk ersättning att utkräva. Jag vill ha pengar för sveda och värk, spruckna försommarnattsdrömmar och naiva grill- och badförhoppningar. Åtminstone tycker jag man kunde ha rätt till ett ansikte att spotta i. Men inte då. Sommaren glider undan som den lömska förrädare hen är. Funderar på att starta någon slags hatkampanj. Det brukar vara en skön och fin lösning på det mesta. Det ger en sådan tillfredsställande smak i munnen. Hör upp, kära sorgesystrar och bröder! Låtom oss våga ignorera sommaren. Ställ in semestern. Låt barnen stanna i skolorna. Gå i polotröja hela  juli och augusti.  Om inte sommaren ger oss det vi har rätt till så tänker inte vi ge något tillbaka. Snålhet skall med snålhet belönas.

Att ha snippa - inte snopp.

Favoritbollen fick så klart följa med till stranden.

En dryg vecka har passerat. Vi vässar våra pennor och synkroniserar våra klockor. Tick tack. Min befinner sig just nu i Italien. Och här ska vi vara i sju sköna veckor. Igårkväll spelade Italien sig vidare i fotbolls-EM så det tutades och tjoades rejält här utanför. Lilla tjejen formligen älskar fotboll. Eller egentligen bollar i allmänhet. Hennes lilla ordförråd innehåller redan ordet för boll på italienska. Tänker på hur skönt det är att hon ännu är så liten att hon är omedveten om det faktum att hennes möjligheter att bli t.ex fotbollsproffs är klart mindre än om hon hade fötts med snopp istället för snippa. Om hon nu skulle vilja. Men jag är glad att hon är hon och det verkar hon också vara. Hoppas hon kommer att fortsätta med det hela livet.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, genus, fotboll

The time is now