Åh Lena!



Foto: Lo Tamborini

Fina. Jag känner så igen mig. Tänkte skriva om fotbollsfeber, nervkramande straffläggningar och mer om denna undersköna plats som vi idag ska lämna och låta båten tuffa oss tillbaka till fastlandet. Men nu ville livet annat. Livet vill att jag skriver att du skriver så vackert. Och att hela du är så vacker. Vet det. Just nu har jag det bra, men jag vet precis hur det känns. Och så skriver jag väl ändå lite om den där fotbollsfebern då-kanske kan den ta dig en bit bort. Upp. Bortom. Så och alltså: Om inga katastrofer inträffar på resan hem (tocca ferro) hinner vi hem lagom till avspark.: Tyskland vs Italien. Jag blev lite sorgsen när Tyskland slog Grekland (även om det kanske var väntat) Hade varit så fint om grekerna hade kunnat få vinna hela EM. Kunnat få vara lite stolta, och ha anledning att vara glada och fira något. För en gångs skull liksom. Det blev som en skrattspegel över den ekonomiska maktbalansen i Europa när just Tyskland vann över just Grekland. Ikväll är det alltså Italien som ska ställas mot de stenhårda tyskarna. Vem kommer att få möta Spanien i finalen? Blir det straffar igen? Rösta här i kommentarsfältet! (man måste tydligen ha konto på google-men det är gratis och tar en sekund att fixa) Och fina Lena: livet tar sig vägar med oss. Det vet vi. Och vi vet också att vägarna svänger och förändras. Och att det alltid alltid finns någon att hålla i handen. I hjärtat. Jag ger dig en cyberkram precis så mjuk och hård som du behöver. Så länge du behöver.