Du har det. Inom dig.

Foto: Breath of Optimism



That which you are seeking
is not outside.
It's inside.

The love, nourishment, recognition and permission to be you.

Needs to be given by you, to you.

That which you are seeking
is not outside.
It's inside.

Your gift lies there waiting for you
if you only be still, for a moment, and listen.

Bloggen behövde lite näring nu igen kände jag och lånar den här gången, precis som en gång tidigare, min vän Helen Larssons ord.

Helen håller precis som jag på med yoga, som för mig är ett väldigt bra sätt att hitta det där som finns inuti. Ibland är det ju inte så lätt att känna för att det är så mycket runt omkring som distraherar hela tiden. Om yoga inte är din grej, låna bara tre små grejer från den:

1. Sätt eller lägg dig bekvämt på en ostörd plats.

2. Slut ögonen. 

3. Andas lugnt och djupt (och bara känn dig själv).

Jag tycker mig för övrigt se tecken på små små förändringar mot behov av en större andlighet i vår värld.

Detta med andlighet tror jag är fundamentalt för all läkning. Den enskilda människans såväl som mänsklighetens och jordens. Om du inte tror på Gud kanske du tror på vetenskapen. Och då tror du kanske på att det finns energi. Det du kallar energi och livskraft, kanske jag kallar Gud eller Universum. Oavsett hur vi benämner vår värld och funderar kring dess uppkomst och fortlevnad är dessa två företeelser (”Gud” respektive ”vetenskapen”) intimt sammanflätande. 

Tidigare försökte vi komma underfund med huruvida det är arvet eller miljön som styr hur vi utvecklas, men numera vet vi att det är en ständig växelverkan mellan dessa båda. Det ena påverkar det andra och vice versa. Vi vet att hjärnan är plastisk och att nya nervbanor kan skapas (precis som gamla kan försvagas och försvinna). Precis så tror jag att är det med Gud / Universum och vetenskapen också. Eller okej: "energin" och vetenskapen om det känns bättre för dig än begreppet Gud (full respekt för det i så fall). Det är inte antingen eller. Det är både och.
Och du har det inom dig.

Let the Sun shine in...

Universums hjärta fortsätter att pulsera trots att våren dröjer...

Femina.se publicerade genom Ida Gustafsson en artikel den 8 mars (internationella kvinnodagen för er som råkat missa detta viktiga datum) som berättar om en film, som det norska fackförbundet Finansförbundet gjort. Ida presenterar filmen med orden:

"Vad är det dessa barn har förstått som din chef inte fattat?"

Kvinnor Kan. - Visst. Tillräckligt många i alla fall. En del snubbar också.
Förmodligen tillräckligt många. Faktiskt. 

And the war is over if you want it.

Men de som verkligen kan är: Barnen. The kids are alright.

Kolla in det här, så fattar du vad jag menar: 

När du känner att du fastnat...

När du känner att du fastnat med något problem i livet och söker förändring:

Fråga dig då inte så mycket vad problemet är. Då trasslar du lätt bara in dig än mer.
Hjärnan börjar nämligen lätt loopa och det är stor risk att det blir mer av samma samma.
(Nästan alla människor gör det, så klandra dig inte om det  händer)

Fråga dig istället:

- Vad är det jag vill? 
(Faktum är att förvånansvärt få människor verkligen ställer sig den frågan på allvar)

Och nu en viktig pryl att  komma ihåg när du försöker svara på den frågan:

Formulera dig alltid positivt!

 (Då har din hjärna lättare att förstå och samarbeta för att skapa förändring, eftersom den inte riktigt kopplar negationer och det lilla ordet "inte" misstolkas därför)

 Ledarskapscoachen B. Clapham jämför med en sökmotor och skriver:

"Om du går in på en sökmotor och skriver 'Jag vill ha semester i Toscana' så får du 1000-tals träffar med underbara semestertips i Toscana. (- - -) Gissa vad som händer om du istället skriver 'Jag vill inte ha semester i Toscana'? Sökmotorn kommer att ge dig 1000-tals träffar med underbara semestertips i Toscana. (- - -) Det är fascinerande att vår hjärna arbetar på precis samma sätt. (- - -) Istället för att tänka 'Jag vill inte känna mig panikslagen när jag talar inför en grupp' - vilket tolkas av hjärnan som 'Jag vill känna mig panikslagen när jag talar inför en grupp' (- - -) så tänk: 'Jag vill känna mig tryggare med att tala inför en grupp" (min fria översättning)

När du hittat svaret på denna angelägna fråga (låt det gärna ta lite tid) är det dags för fråga nummer två:

-  Vad kommer att vara annorlunda när jag kan/har detta?

För att stämma av att du är inne på rätt spår liksom och känna efter vad det skulle betyda för dig att ha eller kunna just detta. Ju mer konkret du kan formulera dig desto bättre. Du kommer att lyckas lösa ditt problem. Vad det än må vara.


Och kära medmänniska, kom för all del ihåg detta:

"There should be no boundaries to human endeavor.  We are all different. However bad life may seem, there is always something you can do, and succeed at. While there's life, there is hope."                                

Stephen Hawking

Vila i frid.

Älskade neuroner.

Delar med mig av min vän Helen Larssons ord.

För att hon har så rätt.

Helt
enkelt.

Foto: ihomefitness.com

Do you jump high
at the slightest sound

Do you feel like you should be able to relax
but you can’t

Do you beat yourself up
because of how you feel

It’s ok
It’s not you
It’s your nervous system
Your brain

What once was a saviour
is now a problem

What once helped you endure
heart-breaking circumstances
is now a saboteur

Sweet soul,
have patience
It can be reversed
It takes time
but it’s possible

Give yourself experiences
of safety
softness
security
joy
playfulness
ease
communion

The brain
The nervous system
can be rewired

With time
And much love
and care

Kärlek. Respekt. Svårare än så är det inte.

Dags för lite själslig näring på bloggen.
Helt enkelt.


Tar fantastiska Valarie Kaur till hjälp.
Hon säger det så bra.

(klicka här:) Resistance is not enough.

Lyssna

Detalj ur konstverket "Avtryck " av Eva Ziggy Berglund vid Hornstull. 
Foto: Lo Tamborini

Kärlekens kraft

att lyssna
på varandra

att upptäcka
att du är den andre
att vi alla är
här

tillsammans

för att göra världen lite bättre.

Medan universums hjärta pulserar

Medan universums hjärta pulserar
slirar vi fram
med försiktiga steg
över det hala underlaget.

Vi behöver stödja oss
mot varandra
och aldrig tappa tron
på kärlekens kraft.

Changes

I have a dream.

So have you.
Lets cherish that.

Ett nytt år. Ett nytt språk.
And the blog has awoken after a long beautiful sleep. Full of dreams.

Bollen är fortfarande rund.
Men det är nya tider nu.
Med helt andra och mer angelägna behov.
Så vi tar en paus från sporten och byter kanal.
Medan universums hjärta pulserar.

Killkast.

Jaha. Då var det liksom över.
På nåt sätt.
Italien är ute ur VM redan innan det börjat på riktigt.

Vi såg matchen tillsammans med ett tjugotal andra på ett av mina favoritställen härnere: en liten utomhusbar med tak och inga väggar. Så vi ser havet och vinden fläktar skönt mellan borden. Ungarna kan leka i sanden intill. Jo, för vi hade ju såklart båda våra knoddar med oss. De fick sin middag där i baren. Som de präktiga föräldrar vi är hade vi förberett hemma och lagt ner i små fina plastlådor -  fick låna kyl först medan vi badade och lajade på stranden och micro sen när det var dags för käk. Lillknodden äter som en liten varg. Storknodden betydligt mindre - det enda som funkar är att locka med glass "om du bara äter upp de här tre bitarna också"...
Egentligen gillar jag inte ultimatum men ibland har vi bara semester helt enkelt.
Nå. Tillbaks till tråden. Fotbolls-VM. Baren vid stranden. Det var minst lika intressant att kolla in publiken som matchen. Nej, det var mer intressant. Vilket drama. Och vilken ljudvolym på kommentarerna. Mest män (inte så förvånande) men absolut inte bara och där var också en hel del barn. Alla skriker och stönar och ojar sig i takt med hur bollen rullar eller inte rullar. Och framförallt så skriks det om hur spelarna ska spela. För att inte tala om hur domarna dömer. Eller inte dömer.
Men min fundering ikväll handlar mer om herrfotboll versus damfotboll rent allmänt. Skillnaden blev nämligen extra tydlig i just kvällens match.
Alltså: vad är det som gör att jag tycker så mycket bättre om att titta på damfotboll än herrfotboll?
Jag tror att det finns flera svar, men ett är absolut detta: Alla killkast.
Dvs snubbar som kastar sig (eller kastas) ner på marken istället för att spela fotboll.
Snubbar som fälls eller inte fälls, som ramlar och rullar och grimaserar.
Eller som i matchen ikväll: som bits.

Italien-Urugay slutade 0-1 efter flera gula kort, ett rött (utvisning) och ett bett i axeln på Chiellini...

Okej, det finns undantag. Matchen mellan Brasilien och Kamerun igår var nästan som att se damerna när de är som bäst. Det var fotboll dom spelade. Inte rugby. Eller teater. Och visst händer det att även brudarna filmar lite när de spelar men de är fortfarande inte tillnärmelsevis lika aggressiva eller lika mycket dramaqueens som killarna.

Och när det gäller damernas pågående VM-kval får vi tyvärr vänta rätt länge nu till nästa match (21 augusti). Men vi kan glädja oss åt att den sista matchen som spelas i september på gamla goa Ullevi i Göteborg, kommer att sändas direkt på TV4.
Ci vediamo.

Fem noll

Fem sköna mål från svenskorna.

Igen.

Precis som då lagen möttes på hemmaplan sist.

Det betyder i princip att Sverige har garanterat sin plats inför VM nästa sommar. Gött.

Läs mer här:

http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2014/06/vmkval-fro-swe/

Landat i Italien...

Den italienska flaggan vajar ovanför porten in till fastigheten där vi bor i svärföräldrarnas lägenhet. Det brukar inte vara någon flagga där. Och det är verkligen inte den första flaggan jag ser på en plats där det inte brukar vara någon.

Det är VM. Helt enkelt. 

Och om Hamrén hemma i svensk TV var ett sömnpiller så är de italienska kommentatorerna rejält uppåt-tjack hela bunten. Lite svårt att hänga med helt enkelt - men det är okej. 

Faktiskt helt okej. 

Det är VM.

Och bollen är rund.

Byt gubbe!

När det gäller herrarnas pågående VM har jag just nu mest bara en kommentar. Om kommentatorerna. 

Vad GÖR egentligen Erik Hamrén i rutan? Som kommentator i allmänhet och som förbundskapten i synnerhet? Bara byt ut karln! 

En del har uttryckt sitt missnöje över att han får sitta och snacka i public service-tv och det diskuteras huruvida det är ok eller inte. Det som diskuterats är inte hur han är som kommentator utan det felaktiga i ATT han överhuvudtaget sitter där. I samma båt som de journalister som i andra sammanhang är satta att bevaka hans göranden och låtanden. Och visst: det är absolut ingen klockren situation. Min poäng är dock att om DET inte är skäl nog att ta bort gubben så borde hans (sövande) förmåga att kommentera vara det. Han tillför ju absolut ingenting. 

Precis som när han agerar förbundskapten alltså. Vad GÖR han där egentligen? 

- Passion? Noll. 

- Nya spännande infallsvinklar? Noll. 

- Vunna mästerskap på internationell nivå de senaste åren? Noll. 

Drutten säger bara: 

Sätt in nån skön göteborgare istället!

Eller göteborgska.

Inte från Göteborg, men väl ganska nära. Fast henne får de inte. 

Hon har viktigare saker för sig. 

Nästa sommar smäller det! På riktigt.

Samtidigt i Skottland...

Just nu 2-1 Sverige-Skottland. Underbart  skönt kvalspel inför brudarnas VM nästa sommar och vi nördar loss med två olika matcher på två olika skärmar (herrarnas VM med match mellan Grekland och Colombia) och damernas VM-kval (mellan Sverige och Skottland alltså) Gissa vilken jag kollar på mest? 

Drutten & Gena åker till Brasilien!

VM i Brasilien 2014. Öppningsmatch mellan värdlandet och Kroatien.
(som slutade 3-1 till Brasilien)

Avspark. Igen. Fyra år sen sist. I Brasilien den här gången. Som om nu någon skulle ha lyckats missa det. Redan inne på andra dagen och just i detta nu tredje matchen (Spanien - Holland). Favoriterna i de båda första matcherna har vunnit. Rättvist i båda fallen trots mycket tvivelaktiga domarbeslut - i synnerhet i kvällens match mellan Mexiko och Kamerun. Det finns så klart också mycket att säga om det faktum att detta VM är bland de mest kostsamma någonsin samtidigt som brasilianarna saknar vettig sjukvård och skola för alla. Jag ger er bara tre ord för att visa var Drutten och Gena har sitt hjärta: 

RÄTTVIS. FÖRDELNING. NU!

Så det är klart liksom. Drutten tycker att det var två svåra ord där, som Gena säger att hen ska förklara senare. Nu är hen för uppstissad av att Spanien just gjort 1-0 efter straff. (Och sen gick det ju som det gick)
Det är alltså VM på gång.
Och bloggen har vaknat.

Brasiliens Marta. Går inte att INTE ha med när det är fotbolls-VM i Brasilien.
(Vem bryr sig om kön idag? Eller hur är det egentligen? )

 

Vi cyklar genom tiden

Och nu över till något helt annat, som det brukar heta. Jag är tillbaka på bloggen, med en betraktelse från min allra sista semesterdag.

Varje år vid den här tiden får jag ett sug, efter en viss plats, ett visst landskap. Suget tar mig till Tjugby där jag tillbringade mina somrar som barn. I år var min kusin Challe också där och vi gjorde en tidsresa tillsammans.

På oväxlade cyklar med ballongdäck och trähandtag trampar vi fram mellan vidsträckta åkrar där kornet böjer sig sammetslent över vallmo och blåklint. Däckens susande mot asfalten, fartvinden mot brunbrända ben och doften av säd. Vi är åtta, 16, 34 och 40 år. Samtidigt. Vi är starka, vi är vackra och vi är fria.

Stående på cyklarna tar vi oss uppför Ombergs sluttning och sedan barfota genom bokskogen till klipporna vid Ellen Keys Strand. Nakna glider vi ner i Vätterns kalla klara.  Efteråt sitter vi tysta och ser vatten och himmel mötas vid horisonten. Sitter så länge. Tills ett ljummet sommarregn börjar falla.

 Då rullar vi nerför, tillbaka till det där livet som fortsätter att hända och hända.

Det var väl det vi trodde...

Tyskland-Norge 1-0. Angerer räddar två straffar och ett norskt kvitteringsmål blir utdömt. (korrekt, det var solklar offside) Känns det igen månne? Foto: Getty Images

Ett EM är över.

Tyskland vann.

Igen.

History is repeating och det känns liksom ganska tomt nu.

Det blev inte riktigt den där brakfesten vi hoppats på.

Med Sverige i final. Mot Frankrike.

Eller Norge för all del.

Men nu är inte tid att älta och bli bitter.

Nu är tid att summera. Blicka framåt.

Tre saker är lagom:

1. Media och publik får högsta betyg.
2. Målvakterna i flera av topplagen likaså. Angerer i synnerhet.
3. Domarna däremot gjorde en ganska medioker insats.
   I några matcher är det faktiskt så man undrar om de var köpta.

Ja. Det var det. Drutten & Gena packar ihop och tar tåget hem från Solna och Friends Arena.

Drutten fortfarande tagen. Gena ganska glad över att detta spektakel äntligen är över.

Nu finns plats för annat, större. Strax kommer nu ett nytt färskt inlägg från en annan horisont. Det är Ellinor som skriver om kusiner och livet, det stora.  

...och vem tror du tar hem guldet?

Norges guld 1993.                           Foto: Bongarts
Norge mot Italien slutade 2-0. Detta var också sista året det spelades bronsmatch i EM
och den förlorade Tyskland mot Danmark.

Och Tysklands 2001...              Foto: Bongarts
Ett år vi aldrig glömmer. Tyskland mot Sverige slutade 1-0 efter förlängning.

Om Tyskland vinner blir det deras SJÄTTE raka EM-seger, men vi ska inte glömma att de slogs ut i VM på hemmaplan 2011 redan i kvartsfinalen. Vi ska inte heller glömma att Norge vann över Tyskland redan i gruppspelet. Tydligen första gången på 20 år i EM-sammanhang. Det har spekulerats om huruvida Tyskland gjorde en läggmatch eller inte. Men oavsett hur det är med den saken så vet norskorna hur det känns att vinna över just Tyskland. De gjorde det i VM 1995 också. Med 2-0. De har det i sig. De också.

Vem hejar du på i finalen?

Omröstningen Vem hejar du på i finalen? finns på fnul.se.
Håll en egen folkomröstning med dina bloggläsare! (Gratis och ingen registrering krävs)

Iskallt Hjelmset!

Norges Hjelmset räddar. Vilken spelare! Foto: Sportsfile 

Och det blir Norge som ska ta tyskorna i finalen!
Ni gjorde det i gruppspelet.
Ni gör det igen på söndag.

Vem ska slå Tyskland?

Danmark eller Norge?
Norge är mina favoriter.
Det är hjärtat som talar. Inte hjärnan.
Mitt hjärta alltså.

Det kan ha någonting att göra med Sveriges premiärmatch. Danmarks lottning.
Sverige var gruppetta. Danmark en av två sämsta grupptreor.
Och nu kan de gå till final. Det känns liksom inte helt okej.

Det var Danmarks målvakt som stod i vägen för de där nerviga straffarna i premiärmatchen.
Och det var Danmark som stod i vägen för mina (andra) favoriter Frankrike.
Till deras försvar måste jag ändå säga att so far spelar dom roligare fotboll än Norge.

Nu blir det förlängning. Ännu en rysare. Blir det straffar igen? Hua.
Jag har sagt det förr: vi får la se...