Du har det. Inom dig.

Foto: Breath of Optimism



That which you are seeking
is not outside.
It's inside.

The love, nourishment, recognition and permission to be you.

Needs to be given by you, to you.

That which you are seeking
is not outside.
It's inside.

Your gift lies there waiting for you
if you only be still, for a moment, and listen.

Bloggen behövde lite näring nu igen kände jag och lånar den här gången, precis som en gång tidigare, min vän Helen Larssons ord.

Helen håller precis som jag på med yoga, som för mig är ett väldigt bra sätt att hitta det där som finns inuti. Ibland är det ju inte så lätt att känna för att det är så mycket runt omkring som distraherar hela tiden. Om yoga inte är din grej, låna bara tre små grejer från den:

1. Sätt eller lägg dig bekvämt på en ostörd plats.

2. Slut ögonen. 

3. Andas lugnt och djupt (och bara känn dig själv).

Jag tycker mig för övrigt se tecken på små små förändringar mot behov av en större andlighet i vår värld.

Detta med andlighet tror jag är fundamentalt för all läkning. Den enskilda människans såväl som mänsklighetens och jordens. Om du inte tror på Gud kanske du tror på vetenskapen. Och då tror du kanske på att det finns energi. Det du kallar energi och livskraft, kanske jag kallar Gud eller Universum. Oavsett hur vi benämner vår värld och funderar kring dess uppkomst och fortlevnad är dessa två företeelser (”Gud” respektive ”vetenskapen”) intimt sammanflätande. 

Tidigare försökte vi komma underfund med huruvida det är arvet eller miljön som styr hur vi utvecklas, men numera vet vi att det är en ständig växelverkan mellan dessa båda. Det ena påverkar det andra och vice versa. Vi vet att hjärnan är plastisk och att nya nervbanor kan skapas (precis som gamla kan försvagas och försvinna). Precis så tror jag att är det med Gud / Universum och vetenskapen också. Eller okej: "energin" och vetenskapen om det känns bättre för dig än begreppet Gud (full respekt för det i så fall). Det är inte antingen eller. Det är både och.
Och du har det inom dig.

Let the Sun shine in...

Universums hjärta fortsätter att pulsera trots att våren dröjer...

Femina.se publicerade genom Ida Gustafsson en artikel den 8 mars (internationella kvinnodagen för er som råkat missa detta viktiga datum) som berättar om en film, som det norska fackförbundet Finansförbundet gjort. Ida presenterar filmen med orden:

"Vad är det dessa barn har förstått som din chef inte fattat?"

Kvinnor Kan. - Visst. Tillräckligt många i alla fall. En del snubbar också.
Förmodligen tillräckligt många. Faktiskt. 

And the war is over if you want it.

Men de som verkligen kan är: Barnen. The kids are alright.

Kolla in det här, så fattar du vad jag menar: 

Snålblåst och sura mattanter i Sveriges lustgård

Katrineholm - Sveriges Lustgård. Läge för liv & lust
Det är stora ord Katrineholm har i sin slogan nuförtiden (http://www.katrineholm.se/). Lite lätt hybris kan tyckas från en stad som brukar figurera i den absoluta toppen när Sveriges tristaste stad ska utses. Men jag kan inte annat än imponeras av den optimism och framtidstro det utstrålar. Lite som att inte låtit sig knäckas av att man vaknat med trist morgonandedräkt varenda morgon de senaste trettio åren. Att kunna somna gott om kvällen, inte med den dåliga erfarenheten av trettio års förruttnelse i åtanke, utan snarare med den glada förvissningen om att imorgon minsann, imorgon kommer jag dofta nyponros och jasmin. Jadå, det ska bli så härligt så! Där har jag verkligen något att lära av Katrineholm, känner jag. 

Och, jovisst, det är fina omgivningar i Katrineholm. Vacker natur, pampiga slott och herrgårdar i krokarna. Det blev jag just påmind om när jag tillbringade några dagars kanotsemester där. Fantastiskt fint att uppleva Sveriges lustgård på det sättet. Som turist - med rätt att åka därifrån efter avslutad semester. Men det är inte alls så jag minns min barndoms stad. Mina minnen av Katrineholm som stad utspelar sig alla i november. Jag minns grå, kall betong. Snålblåst och sura mattanter. Rätta-in-sig-i-ledet-menatlitet och allmän oginhet. Kanske säger det här mer om mig som person än om staden som sådan. Jag vill inte va dryg. Men är det troligen i allra högsta grad. 08 och allt. Men Katrineholm är en del av mig, av det som blev jag. Det är en plats jag älskar att besöka men ännu mer att lämna. Gång på gång på gång.

"This is the video I made for “Are You Leaving” together with my amazing friend Johannes Ring, I hope you guys like it as much as I do. It was just me and Johannes, we made it on a Saturday night in the town I was brought up in, Katrineholm, there is 21000 lonely souls living there and this is a typical Saturday night. The song is about growing up and then leaving a small town, we hope that we captured this in the video. I love you Katrineholm!"

Citat: Erik Hassle

Den här världen är inte gjord för mig

Den här världen är inte gjord för mig. Eller är det kanske bara just det här samhället jag inte passar in i? Dagens alla intryck attackerar mig likt skatflockarna i Hichkocks gamla skräckfilm. Nattens tysta timmar är inte tillräckligt för att smälta och bearbeta.

Livet rusar rakt igenom mig och förbi.